Stunden är inne, Matildas avfärd. Nu är jag left alone in the city. Och det roliga är att jag är verkligen det, Kajsa och Sofia har nämligen också tänkt fly staden i samma veva som mamma ska bort. Så ett tomt hus, men inget roligt sätt att utnyttja det på. Spännande. Det lär bli hundträning i massor,. Meningen i alla fall med det jag tänkte säga var att Matilda har åkt, och jag sitter kvar nästan i tårar. Men en aning saknar hon mig, bara en aning.

Och idag har jag fått en tid hos idrottsmedicin, och det känns faktiskt uppriktigt sagt bra att få den här höften ur världen. För trots allt så återkommer alltid problemen, och på 1½ år har jag inte kollat upp det en enda gång. Men nu ska det hända, äntligen. Nu vet jag inte om jag är lite smygsugen på att städa mitt rum faktiskt, göra det fint igen för Kajsa ikväll. Det vaknas tydligen gokakan med kakmästaren. Nice, jag ska nog bjuda på kaffe och visa henne Dinotopia, haha! Och imorgon ska vi dansa assen av oss!!

I just wanna eat you up!