En heldag med Sofia, det är inte varje dag, och det är inte vad som helst. Idag har vi suttit vid kajen hela dagen med Selma och den påhälsande illern/mården/vesslan som var fruktansvärt äcklig och fick oss alla att hoppa upp och stå på bänken i rädsla. Det hade varit ljuvligt med vårväder och en sol som värmer, en bästa vän vid sin sida är inte heller fy skam. Vi hittade även den perfekta platsen som kändes som något skärdgårdsaktigt sjöbodställe. Att den där märkliga varelsen som sprang förbi skulle röra till i våran sinnesstämning kan jag ge vika för, det var bra ändå.