Ibland är det värsta som finns att vakna, faktiskt måste jag låta manodepressiv och säga så. Jag ligger fortfarande i gårdagens kläder och tisdagens hår. Jag inser att det finns inget ögonblick godis skulle sitta så bra som nu.

Men jag ska vara lite positiv och säga att igår var våran kväll. Dansgolvet bokstavligt talat var vårat, i alla fall i våra ögon. Och Sofia är bland dom roligaste som finns, hon måste få cred för att hon var dansare på riktigt igår! Sen kan vi disskutera hur bra dj det var som spelade no woman no cry som sista låt? En sista danslåt hade han väl kunnat bjussa på tycker man.

Take me away from here, take me somewhere where love is like breathing.
finaste John.