Ibland är jag nog lite grinig måste jag erkänna, och ibland tål inte ens jag skämt. När matilda efter typ 28:e gången som det kändes imorse ringde mig ((i verklig mening kanske fjärde)) och sa "du är som en grävling, både blind och döv" blev det ett kort "tack för komplimangen" och sen la jag på. Jag kände inte att det var min dag riktigt. Men jag tror hon fattade, hon väntade i alla fall en timme med att ringa upp. Och då var jag mer vaken.

Och på stadens torg mötte vi Henrik Schyffert ungefär 4 gånger. Väldigt spännande. Vi vågade oss dock inte fram för något samtal, kände att med våran tur skulle vi nog träffa av ett vredesutbrott över fans och påkalla mer uppmärksamhet än nödvändigt. Detta gjorde jag kanske ändå när jag skulle härma hans förutspådda vredesutbrott i folkmängden.