Saknaden av min bästa vän i ej mänsklig form börjar komma krypande mer och mer. I början hörde jag hur hon knackade på dörren var och varannan minut, sprang i trappen och sniffade under dörren som hon brukar. Nu saknar jag den kvävande känslan av att ha en pälsförklädd liten varelse som ligger korsad över halsen på en när man ska somna, en blöt nos i ansiktet när man vaknar, två ögon i ryggen från sängen när jag sitter vid datorn. Det börjar det vill säga bli dags för hemfärd, reunion! Baby..