Ibland känns det som om avstånd tar oss närmare varandra. För när det fysiska avståndet plötsligt försvinner så inser man att man inte ens vet vem som står framför en. Med öppna ögon och öppna famnar kramar man om någon man inte känner. Samtidigt som det känns skönt att äntligen träffas så blir det så uppenbart att drömmen om någonting är finare än verklighetens bittra sanning om att det som en gång fanns är nu sedan länge försvunnet.