Posten är på vissa sätt väldigt jämnställt. Man förväntas som tjej klara av precis samma saker som killar, inte för att jag på något sätt påstår att det är något man inte ska göra. Men ibland, när man står och ska kasta riktigt tunga paket i korgar som är väldigt långt borta, så påminns man om att det faktiskt finns en viss skillnad på sig själv och en stor stark karl brevid sig. Efter 5 timmar på klumpbanan så inser jag att det kanske är därför jag är lite öm i armarna ikväll. Samtidigt tänker jag att det är nog bara en vanesak, har ingenting med min styrka att göra. För jag var ju trots allt starkast i klassen. (Nej okej, nu ljuger jag igen).