Det är lite suspekt ändå, det mesta. Jag har suttit här sen i lördags och försökt skriva något för att jag faktiskt tycker att det är ganska underhållande. Men jag har pratat om det här förut, ((för er som hört mig uttrycka mig skriftligt förr)) ibland kommer jag till ett skede då jag inte klarar av att skriva ett nytt inlägg för att det senaste på något sätt vill vara det sista, det nyaste. Även om lördagen på ett vis var en pest, så var det samtidigt en av dom finaste stunder jag haft på länge. Vi har en förmåga att skratta oss till döds i varandras sällskap, och lördagen tog det mesta. Moments ni vet, det var ett!

Efter det har det bara gått utför. Idag vaknade jag till liv igen. Men så fort man gör det, går man in i trans igen. Varför kan man inte bara tappa hoppet? Det låter ju förjävligt, men så är det. Hopp brukar resultera i ett fall. Vi gillar inte fall. Jag är lite less på studsbollseffekten. Redan, säger ni? Jag vill säga att höjden minskar, effekten blir att bollen inte slår i marken lika hårt. Vi har lurat systemet! Problemet igår var nog höjden tidigare. För att va positiv; hårt slag, bra ansats, högre höjd nu!

Nu ska jag lyssna på fina Oasis lite mer!

Where were you while we were gettin high?