Oj, jag kom precis när jag satt och läste en blogg på ännu en sak som jag inte förstått riktigt än. Hur blev det såhär? Hur vågade jag, och vad händer? Det är nog för en lång tid framöver ett mysterium, men det går bra nu. Vad jag än håller på med för konstigheter så löser det sig, jag klarar mig i vilket väder som helst. Det har ännu inte öst ner vassa föremål från himlen, om än det kan verka så. Det som borde smärta har mest känts som ett hån och då finns inget annat än att skratta åt det. En svag röst finns fortfarande kvar inom mig, en stark känsla. Men jag lever, mer än nånsin tidigare. Den här sommaren ska bli fucking awesome!!