Inatt har jag sovit i 13 timmar, det kan inte vara annat än underbart. Hade jag vaknat 4 timmar senare så hade det nästan varit Posten-tider igen. Fast då gick jag ju iofs inte och la mig klockan ett, utan sju på morgonen. Också var det ju den lilla skillnaden att man vaknade inte med solljus i ögonen utan levde i ett konstant mörker. Det konstanta mörkret var ändå lite charmigt måste jag säga, men för tillfället så är solen en räddning från undergång.

Idag väntas pa100, på onsdag ska det inlämnas och då är allt detta tjat över. Då är det bara resten av dom 16 arbeten jag har i min tillvaro kvar innan vi är free. Och då ska vi inte börja prata om studenten-ångesten. NEJ, stoppskylt, nu börjar det likna något deprimerande livstal. Det löser sig, det gör det alltid! Jag kommer inte dö vid 23 års ålder som uteliggare.