Varför är det så, att när man tänker att man vill vara sig själv så är det inte straight up "sig själv", utan någon version av sig själv som tillfredsställer människor i ens närhet? Det är inte dom som kommer dö med dig i slutändan, utan det är du och endast du. Är det så man ska måsta tänka för att inte formas efter vilka man vill få uppmärksamhet och uppskattning av? Det här är galet och jag vill inte vara med längre.