Om jag fick drömma skulle jag vilja ha ett jobb som krävde det yttersta av mig, men var precis det jag vill hålla på med. Det skulle vara sådär ni vet, så man fick möta nya människor varje dag, ingen dag var den andra lik, och man kommer hem och tycker att det skulle vara riktigt skönt att bara lägga sig på soffan och stanna i samma position hela kvällen. Jag är trött på att det kliar i mina fingrar, jag är trött på att vara lika tom på tankar som min hund och jag är trött på att inte kunna sova på kvällarna (och det är faktiskt första gången i mitt liv). Det är lättare att vara less när det är mycket som händer än när man slåss med sina egna tankar dagarna i ända.

Det som stör mest är det otroliga suget efter att få skapa något, en koreografi, en bild, en text. Men då har jag ingenstans att vara, inget ljus att jobba med eller inga tankar att få ut i ord.