spotlight

Det är något magiskt över att se någonting som en hel drös människor har lagt ner sin själ och mycker mer i. Det är inte alltid man förstår hur mycket arbete och energi som ligger bakom, men ändå lämnar man rummet utan att riktigt kunna släppa det man sett. Det är nog själen i föreställningen. Jag saknar det, verkligen. Att få lägga ner hela sin själ i någonting.

Det var lite halvt hjärtskärande att se dom nuvarande dans och musiktreornas sceniska projekt idag. Det högg lite i hjärtat att komma in i valhalla, när det inte är för att dansa i Koma, utan för att se några andras skapande. Insåg väl egentligen redan innan hur mycket jag faktiskt saknar skolan, och dans. Det blev väl inte mindre uppenbart när vi träffar våran lärare efteråt. Men nu vill jag ju inte endast skriva detta för att sörja.. Eller jo, det vill jag faktiskt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0