pippilotta viktualia rullgardina krusmynta efraimsdotter långstrump

Efter en lugn kväll med pippi långstrump, granne och alfapet så börjar jag känna av resenerver i min ensamhet. Jag har inte riktigt förrän nu hunnit reflektera över den stora chansen till förvirring vid tågbyte. Jag tror jag ska ta mig en riktigt tankeställare angående om denna resa verkligen är något för mig. Det hade varit fabulous om jag stod tåglös, ensam, fattig, på gatan i sthlm. Det hade ju i och för sig kunnat vara värre, jag hade ju kunnat vara naken.

Nej, nagelmåleri in på nattetimmarna tar hårt på kroppens reflexer, till exempel att öppna ögonen efter en blinkning. Nu väntar sängen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0