Tiden går snabbare än man tror. Jag hade tänkt mig något annat, men tidsbristen lämnar endast utrymme åt ett handskrivet meddelande från isabelle (som insisterade på att dom aldrig skulle förstå bara engelska. Och ja, det sista tyckte hon dock skulle gå fethem.) till städerskorna på hotellet och några mynt vi tyckte dom förtjänade, trots usel städning.