Cykla är underskattat, kanske inte bör överskattas men i alla fall få en rättvis kärleksförklaring. Och här passar det sig att förklara att cykla är det bästa som finns när man får sitta tillbakalutad på en skön sjösalasadel och trallandes trampa förbi gröna träd i ett avslappnat tempo, men att tokcykla på en mountainbike i isande kyla i är något helt annat. Och jag älskar för tillfället min tillvaro och mitt liv alldeles för mycket för att vilja slösa min tid på att sova. Precis därför ska jag gå och lägga mig nu och vänta på det återkommande hatet mot tillvaron på morgonen när man är alldeles för trött för att uppskatta cykelturen till jobbet, trots sjösalans uppenbart bekväma sadel.

Och vänner, en bild på mina vänner;