Utsikten från mormor och morfars köksfönster är fantastiskt fin och får mig alltid att känna mig hemma.
Jag vet inte hur många gånger jag suttit och iakttagit mönstret som skogen skapar på kullen. Speciellt har jag funderat över vad den lilla "ön" av träd har gjort för att få vara kvar när dom kapat resten (som nu iofs har växt ikapp en del sen jag var mindre).