kill your darlings.

Det här händer varje år, bara lite tidigare 2012 än vanligt. En nostalgivåg sveper över mig och får mig att tappa balansen. Ikväll kom den och slog mig i ansiktet. Varför ska det vara så förbannat svårt att glömma? En vän sa för längesen till mig att det bara blir roligare med åren. Jag tänker ofta på det men har när denna våg kommer över mig så fruktansvärt svårt att tro på det. Det som knockar mig ikväll är att när jag väl har det som en gång var så önskvärt så vill jag inte längre ha det. Ändå är det just det som håller mig kvar, minnet av hur det kändes då. Det här med att släppa taget. Hur ska jag någonsin lära mig att acceptera att saker förändras, och så även jag?


Kommentarer
Postat av: Mamii

Underbar själviakttagelse! Du har just lagt märke till egots mönster! I den stund du inser att du tappat intresset för det du suktat efter så vet du att det var vad egot ville, inte vad ditt inre ville. Denna insikt innebär att egot i samma stund tappar greppet om dig litegrann och du får tillgång till den du visdom du egentligen har/är inombords. Acceptansen finns bortom egot och dina tankar, så vårda väl dessa stunder och lär dig av dem! KRAM

2012-07-22 @ 15:07:19
URL: http://puffmamaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0