Vid ett rödljus påväg hem från skolan idag studerade jag en man i en blå audi utanför bussen. Endast baserat på ålder, klädval och bilmodell antog jag att det var en familjefar. Det som krockade med min första uppfattning av honom var hur han fiskade ut en kråka ur näsan på sig själv och sedan omsorgsfullt rullade den mellan fingrarna fram och tillbaka under hela tiden bilkön stod still. Han liksom nogrannt studerade den och såg ut att fundera över vad han skulle göra av den utan att komma fram till någon lösning. Jag funderade mest över om tanken aldrig slog honom att någon på den fullt trafikerade vägen kunde se den kostymklädde mannens arbete med kråkan. Jag såg aldrig hur han löste faktumet att han tillslut skulle bli tvungen att lägga händerna på ratten.