Jag har troligen den finaste vän man kan ha, utan att på något sätt överdriva. Detta blir om möjligt mer uppenbart när jag flyttat så långt ifrån henne man kan komma. Små vardagliga saker som inte längre är möjliga ekar med sin frånvaro varenda jäkla dag. Att inte kunna ringa var och varannan timme, att inte kunna springa över och bli bjuden på te och en omgång skip-bo eller bara vetskapen att när än det skiter sig så skrattar hon med mig. För det är nog något av det jag saknar mest, våran väl utarbetade metod att hantera livsöden av alla dess slag.

 

Att hon nu ska sälja sin lägenhet som är bortskämt nära min känns sorgligt som få andra saker. Vetskapen att den troligen bästa eran i livet har passerat får ögonen att dränkas på mig. Jag har inte ens reflekterat över hur fint det är att vi varit grannar dom senaste åren. Det har varit en självklarhet såsom allt annat i ens vardag.

 

Men något som är finare än denna era är att jag vet att oavsett om det är flera hundra mil mellan oss eller femtio meter så finns hon fortfarande där som vanligt. Hon bör få all den cred hon är värd, för det finns fan inget finare för mig än vänskap som denna.

 

 

Original Video - More videos at TinyPic