Jag pratar oftast väldigt lite, men tänker alldeles för mycket. Inte när det kommer till nonsens, där kan jag prata i evigheter. Men när det kommer till saker som bör sägas. Därför är det ofta som att det ligger kvar hos mig istället, och jag kan inte vara sådär fjäderlätt lycklig som jag kanske annars skulle vara. Jag tror att det är därför jag saknar min bästa vän som mest, för hos henne kan jag ventilera allt allt allt. Efter denna ventilation känns allt lättare, och jag säger oftast hejdå lite lättare i sinnet än innan. Det behövs liksom någon som kan instämma i allt och som man tillsammans med kan vara överens om att det jävliga är jävligt, och det bra är toppen! När jag kommer hem ska jag ventilera ut detta året och flyga genom sommaren!

Jag har tagit sommarlov! Nej, jag har inte sommarlov än, men det har inte jag begripit. Jag vet att jag har en större uppgift kvar som jag måste få klar i helgen, men ändå svävar mina tankar ständigt iväg till Umeå - öl på båten, gröna björkar, min hund vid älven, härliga kompisar och fina kvällar. Jag kan inte få mitt huvud att fokusera på något av relevans längre. Min hjärna har tagit sommarlov, och jag bara väntar på att tiden ska hinna ikapp!

Igår åkte Kajsa och Annalotta hem efter att ha vart med mig i circus två veckor. Det har vart härligare än jag hade föreställt mig att ha dom här. Jag hade nästan glömt bort hur otroligt fina vänner jag har, och nu blev jag påmind om det! Jag har allvarligt talat dom finaste vännerna i världen! Vad jag inte hade väntat mig dock var hur jobbigt det var att dom åkte igen. Jag stod på flygplatsen med tårarna brännande i ögonen och önskade inget annat än att få följa med dom. Just nu gör jag ingenting annat än att längta hem. Ett år i denna stad, och jag är så redo för en sommar i Umeå.