Jag tittar på min arm, försöker påminna mig om det jag försökte printa in i mitt tankemönster för ett år sedan genom att faktiskt tatuera in det. Det är idag, precis som då, och precis som så länge jag kan minnas, lika aktuellt. Allt förändas, hela tiden, jag kan inget annat göra än att följa med i händelseförloppet och se vart det leder mig. Jag försöker vara bekväm i att inte kunna kontrollera allt fastän det känns som att sitta i för trånga jeans och äta. Jag fick höra att genom vilken respons vi får på vårt agerande formas vårt beteende. Samtidigt som jag blir arg över dom som format mitt beteende, inser jag att jag lika mycket bör ha format deras. Ingen går obemärkt förbi i ett hav av möten. Efter en stunds fundering känns det skrämmande likt hunduppfostran.