Äntligen lite balans i tillvaron.

När tankarna slåss om uppmärksamhet och ingenting praktiskt hindrar sinnet att ge dem uppmärksamhet så slås jag totalt ur balans och hamnar i en spiral av tänk om och bara inte. Efter 2 månader i ett tillstånd av total tristess är känslan av att börja skolan igen obeskrivlig. Jag tror på riktigt inte att jag någonsin vart lyckligare över ett slut på semester eller lov tidigare. Det ska väl vara skönt med ledighet, men tacka vet jag en mening med vardagen. Jag kastas nu som vanligt mellan högt och lågt, och är överexhalterad och skräckslagen omvartannat. Jag tror aldrig att jag varit så inspirerad någonsin förut, det finns så himla mycket där ute att lära sig och jag inser att jag vill kunna allt. Min kamp just nu är att försöka hålla mig på rätt sida av den hårfina gränsen till att bli nedslagen istället för upprymd. Då jag tar fler art kurser än foto denna terminen lär det bli lika lärorikt som prövande att försöka hålla min perfektionistiska hjärna i shack.

Kommentarer
Postat av: Mamii

Låter som du hittat ditt sätt att tvinga sinnet fokusera på nuet - toppen att skolan kan fungera som mindfulness träning! ;) KRAM

2015-02-23 @ 19:43:14

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0