The little frog walks into the room like this..

Det är fan inte sanning? Efter att en kollberg överröst oss med smala sussieklipp och te dojja för två veckor sedan så har det varit något slags tema över vår vardag. Släng dessutom in att jag såg den för en vecka sedan. Nu säger matilda "slå på ettan". Vad visar dom inte, grabbarna på svt? S M A L A  S U S S I E ! Tycker det är lite jätte komiskt.

Thank you for listening, over and out!

Fan va glad för moppen istället!

Det värmer i hjärtat när man inser att man inte blivit bjuden på mat hemma på fyra dagar. Så lämnar husfolket huset en fredagskväll med dom glada orden "du kan ju göra varma koppen!". Fredagsmiddag, släng dig i väggen!

Som vanligt nuförtiden råkade jag slänga iväg några timmar i photoshop (timmar, tack vare min datamus som har tappat allt vad kallas det). Nu ska jag glatt hälla i mig min underbara varma kopp och sedan springa ut med Fröken Forsberg!


Mjukt ljus

Att sova några timmar sådär på eftermiddagen var precis det jag längtat efter i flera dagar. Jag tog min jobbarkompis förslag om att jag kanske behövde lite vitaminer (när jag berättade om hur trött jag var) på stort allvar, och har sedan igårkväll satt i mig en hel påse satsumas på egen hand. Jag vet inte om det hjälpte mig så mycket eller inte, det lär väl morgondagen visa. En helg på detta känns mer än efterlängtat faktiskt. Om bara min främsta modell kunde vara ledig samtidigt som jag så skulle jag hoppa i glädje!

Jag bjuder på en gammal istället för en från dagen, som aldrig blev av trots vädret. Vi tar det en annan dag. En lämplig dag..


With or without you

Ikväll har det varit need for speed, skulle man kunna säga. Inte nog med att vi åkt runt stan som två vanvettiga och sjungit oss hesa, vi kände även att tiden var inne för att ta min bilföraroskuld. Som vi pratat om så länge. Och så vi gjorde.

"Också måste du ha fart innan du växlar.. Wooops!.... aja, burnout and have some fun!!"


Live forever

Vissa bilder gör en så glad, det här är en sådan! Piff och puff i ett nötskal, skulle man kunna säga.


I like big butts and I can not lie.

Den här dagen har jag längtat efter i evigheter känns det som. Dagen då solen skulle titta fram efter allt regn, så jag äntligen kan gå ut och känna lite på mitt nya fina objektiv (som jag inte alls har hyllat hittills? eller..)! Det var sådär så att jag hela dagen på tenton gick och väntade på att få gå hem, och inte för att det på något sätt är hemskt att vara på tenton, utan för just ljuset. Varde ljus, eller hur var det?



Kolla kolla att...

Får man inte göra, inte bra...


Don't look back in anger

Plötsligt slog tanken mig, hur mycket jag på ett vis saknar skolan. Tack vare att vi inte går i skolan längre, så går jag inte i Matildas klass, och därför blir det inga fler sova-över-fast-det-är-vardag-och-sedan-promenera-med-frukost-i-handen-till-skolan-morgonar. Och det är såna där småsaker, som jag faktiskt saknar riktigt mycket. Bara en solig morgon, juice och banan i händerna blandat med provpapper och hetsiga förhör med morgonkråkorna kvar i rösten.

Morgonar från varsitt håll, telefonkontakt till dess att vi inte bara ser varandra på håll utan faktiskt fysiskt kan överföra konversationen till verkligheten utan att skrika alldeles för högt. Det rycker i skrattgroparna samtidigt som det vill falla en liten tår av saknad från mina ögon. Det är såna här tillfällen jag bannar mig själv för att jag inte fotade, bara för att få ta på dom en gång till.

Och även om jag vissa gånger stått med en vän i tårar och förbannat läraren "lyssna inte på henne, hon verkar ju inte ha något mänskligt medlidande!" så önskar jag till viss del att jag kunde få göra om det. I alla fall sista våren. I alla fall glädjeskuttet ut från betygsamtalet om pa100, i alla fall studenten, i alla fall en liten del..


Maybe I don't really wanna know

Det börjar bli mer och mer tillfällen då jag sitter här och inte kommer på någonting alls att skriva. Det är inte för att jag är tom på tankar eller så, utan mest bara för att jag inte kan placera dom eller sätta ord på dom. Då blir det oftast något i stil med bildfippel istället. Inte alltför sällan slutar det med att bilderna inte ens åker in här istället för text, och istället blir det bara ett tomrum. Och fina fina Oasis, är det enda jag kan säga nu..

Maybe I will never be all the things that I want to be
But now is not the time to cry now’s the time to find out why


It's all coming back to me.

Märkligt, vad lite som behövs, för att så mycket ska vändas upp och ned. Insåg precis exakt vad jag behöver just nu. Det tar ett tag innan man faktiskt förstår, och det är fruktansvärt jobbigt att inse. Men ingenting blir bättre av att skjuta upp det. För ingenting är större än dig själv, har jag fått lära mig. Upp till bevis.


Renström

Igårkväll hos Chris;

Emelie - Får jag bara snabbt låna spotify?
Renström - Ja vänta, jag ska bara maila stadsministern!

make it happen

För tillfället sitter jag och pussas med mitt finfinfinfinfinfinfinfina EF 50/1,8 II objektiiiiiiv. Mitt hjärta smälter och lite till. Det här luktar farligt och beroendeframkallande.

Forget about labour, it's time to wake the neighbours.


som jag brukar säga

.. Som jag brukar säga, ett nytt objektiv kanske sätter saker i perspektiv?

you're half the world away

Jag är beredd att yttra mig i samma anda som jag hört andra människor yttra sig. Dom där personerna, som man inte får en klump i magen av varje gång man säger hejdå till, för att man undrar om det är hejdå eller på återseende. Jag tror det är något bra. Dom personer som skapar klumpen däremot, dom har en enorm dragningskraft, men dom är det nog egentligen bäst att hålla på avstånd. När kommer det någon med rätt hejdå som samtidigt är intressant? Eller, skulle jag vilja säga, varför var man så dum och kastade bort dom..

Fast när allt kommer omkring så tror jag inte man förstår hur ung man är när man är 19 år. När allt kommer omkring tror jag inte riktigt man förstår när man stirrar sig blind på en sak, fast man egentligen borde ta av sig glasögonen, sätta allt i perspektiv och titta lite till höger.

sockertopp

Med kaffe i muggen, sexy bitch i högtalarna och aktiva messenger-vänner så ska jag nog lyckas hålla ögonen öppna tills housen ikväll. Förstår inte hur det är möjligt att vara så trött efter 10 timmars sömn, men det är det tydligen. Det drar ihop sig, och efter cirkus 2 månaders vila gäller det att vara på topp. Jag tänker dansa på sockertopp idag, tror att det är den enda sanna toppen som går att hitta idag!


Confessions.

Just nu känner jag mig sådär lagom. Det enda negativa i detta lagom är att det räcker inte gärna för mig. Jag vill ha toppar. Jag vill älska livet och skratta mig igenom dagarna. Men just nu är jag ingenting. Jag är inte ledsen, jag är inte glad, jag är inte arg, jag är inte nöjd. Jag bara är. Jag är i någon mellanfas, gråton av livet, jag väntar på något bättre. Jag önskar att jag inte gick och väntade, men jag kan inte göra annat än erkänna att det är precis vad jag gör. Väntar jag inte på samtal så väntar jag på sms, väntar jag inte på uppgång så väntar jag på nedgång, väntar jag inte på honom, så väntar jag på henne, väntar jag inte på jobb så väntar jag på pengar.

Och så tänker jag vara kryptisk. Jag skulle om jag hade hjärta och mod vilja tacka vissa för att dom är, ja bara är, efter allt. Och hade jag hjärta och mod skulle jag även vilja skrika på andra. Eller snarare konstatera, att det är svårt att få mig sur eller arg, men när jag väl är där är jag fruktansvärt svårflirtad. Fruktansvärt.

J.F

Vi står på renmarkstorget och väntar på bussen som går halv från stan.

Jag - Kommer inte bussen snart, den är fan 40 nu..
Jennifer - VAAA!! ÄR DEN 40 !?
Jag - Ja...
Jennifer - Ja just det, jag hade ju ställt klockan på det jag trodde att den var..!

Dansant var det!

Skulle väl inte vilja påstå att suget efter dans blev mindre efter kvällens träning. Kan ha varit det roligaste aerobics passet jag någonsin varit på ((inte för att det varit överdrivet många men)), och kanske har jag större fördomar mot det än vad jag tror. Nu trotsar jag min inre dygnsrytm och inser att jag måste sova klockan elva som senast nuförtiden, om än jag skulle vilja plita ner några rader om min stora kärlek i livet. Men det får vara. Godnatt!

Ge mig tronen och min titel.

Efter att ha stått med båda fötterna på golvet flera timmar i rad utan paus är det lätt att löften om att träna på kvällen bryts direkt man får chansen att sitta ner några minuter. Med denna lärdom i tanken så trotsar jag och tvingar min trötta kropp att fara och dansa nu. Eller dansa var väl att ta i, vi kallar det träna istället!

alla dom personerna som bor i ditt distrikt
kallas polare, men nix! och du tror du är the shit


Notes about freedom II

Tanken slog mig precis, spontant och oprovocerat, att jag numera kan kalla min mamma för min arbetskamrat. Det borde ge oss lika status va? Detta bör granskas och forskas i.

Notes about freedom

These are only notes about freedom, I wish you had the time to read them.

Jag tänker berätta en sak som skrämmer mig själv en aning. I lördags när vi var hos Natalie så såg jag en liten blond flicka, som ingen annan såg. Hon tittade mig rakt i ögonen och jag har aldrig dragit till med ett sånt där panikartat skrik i mitt liv tror jag. Det får mig osökt att fundera över om jag är galen, tokig, knäpp? Det är inte ofta man ser en liten flicka som ingen annan ser.

Nu ska jag för en gångs skull tvätta mig under ögonen innan jag trampar iväg mot tenton.

Emelie Agatha Christie

Jag börjar likna den där 70åringen jag i fredags blev utnämnd till av en kär vän. Sa jag att det var en kär vän? Sa jag att jag blev utnämnd till 70åring. Det är fint att få komplimanger, det är finare när man inser att man börjar hamna där ironin i skämtet ligger. Godnatt!


always there when you call.. baby be mine.

Bröllopsfotografen gav inte upphov till något minskat sug efter ny optik, så att säga. Jag sitter här och funderar väldigt väldigt väldigt starkt på att springa iväg till cyberphoto och köpa mig ett nytt objektiv. Det kliar i fingrarna och fotohjärtat. Jag vet inte om detta är andra vågen av medveten styrning av tankar, men det är iofs varken första eller sista gången suget kommer. Jag undrar om jag måste ta mig en andra tripp till tenton denna dag och få ut lite energi på träning, och överväga mitt beslut en andra, tredje och fjärde gång. Äsch, vi börjar med lite mat och en dusch av tax.


speedad på kaffe tycker jag livet är vackert



tänd ett ljus

Hörde rykten på stan om att det snöade ikväll, vilket jag i biomörkret gick miste om.


Ta du hand om din hund..

Lite halvt manodepressiv. Börjar likna mina medmänniskor med tankar som "jag har tråkigt, kanske ska gå och köpa ett objektiv på avbetalning". Nej, nu tar vi oss i kragen och kommer igen som dom mäklarna vi är! Det vill säga, bröllopsfotografen är det som står på schemat ikväll. Något bättre tidsfördriv kunde vi väl inte hitta, och någon bättre dejt än Kjell Bergkvist är väl omöjligt att få. Dags bara att tvätta bort odören efter gårdagen så att jag kan imponera på honom!

Tänkte avrunda med Kjells egna ord; Ta du hand om din hund så tar jag hand om mina alkoholvanor !

Om man är hederlig istället!

Jag är ett komiskt inslag i mitt eget liv. Bara sådär spontant och oprovocerat.

Ibland blir man blind och tänker att man har det värst, då är det bra att få försöka muntra upp någon som faktiskt för tillfället har det värre. För även om det är suspekt, jävligt och en del jobbigt så är det något som går att hantera och jag mår faktiskt bättre. Jag är glad, jag är faktiskt inte lika blind längre. Jag trodde jag var värst, men hallå, jag är inte det.

Jag skulle efter att ha utnämnt matilda som dagens hjälte vilja sprida ett dagens budskap; skit i alla som skiter i dig! Idag är jag lite patriotisk... ((jag vet att det inte passar in, men det klingar bra))

You'll never change what's been and gone.

Jag vet inte om det är nyttigt eller inte, men att sitta framför fotobloggar i timmar bemästrar jag helt! Snubblade ikväll över några nya, en är helt faschinerande i mina ögon. Den där högskolan för fotografi lockar en aning, eller en aning var en väldigt stor underdrift. Men då har jag ett spöke på min axel som viskar i mitt öra att det går att bli lika bra på egen hand som jag inte vet om jag ska lyssna till eller inte. Flytt lockar också, och framförallt ett driv och en mening. Detta bör överläggas och övervägas.

I varje fall så är det någonting annat jag är väldigt bra på. Att bli helt apatisk och totalt inne i någonting under vissa perioder, detta omedvetet för att distrahera mina tankar och fokusera på någonting annat. Jag vet inte om det är nyttigt eller inte, men skönt är det helt klart. Det är vid såna tillfällen jag blir jäkligt tjatig om en och samma sak hela tiden. Där har ni mig nu.



paradise city

Det kommer ibland, i vågor, större eller mindre. Vågor av meningslöshet och vågor av det största hat mot Umeå som finns. Nu är en tsunami här, bildligt talat. Umeå är inte min plats på jorden, jag vill ha något nytt och något som inte är samma sak dag ut och dag in. I såna här stunder är jag och matilda halvvägs påväg mot stockholm oftast, vi har i princip flyttbil bokad.

Ser ni fönstret i det gula huset i mitten till höger på bilden. Där skulle jag kunna bo. I göteborg, nära till vattnet, nära till stan. Jag skulle sitta med en kopp kaffe varje morgon, och vara påväg mot ett otroligt jobb som inte var samma sak dag ut och dag in, utan något nytt och spännande. Jag skulle ha min armkroksvän med mig, och en tax under bordet. Varje helg hade varit den roligaste hittills, och varje söndag hade varit "undrar vad som väntar imorgon". Det hade varit otroligt. Nu åker vi snart, Umeå är inte min plats på jorden. Dags att börja leta rätt plats.



Dra på utav bara satan!

Något som förgyller dagen är ändå att jobba, hur fel det än låter. Men att få tillbaka rutiner, om än det bara är för några timmar och några veckor, så är det underbart. Dagarna känns som att dom är av lite mer mening, och man kan sova på kvällen med huvudet lätt på kudden och känna sig rätt så nöjd!

Träning var planerna som raserades ikväll på grund av min otroliga rädsla för kyla blandat med min nya kärlek i hemsideväg. Och mina tankar snurrar fortare än när man drar på järnet i datorstolen åt höger likt en karusell. Om det inte blir ändring på detta så ska jag lägga all min tankeverksamhet åt att utplåna dom imorgon. För imorgon, damer och herrar, har jag bestämt mig för att vinna!

Photoshop-nörderi, ja det kan trollbinda mig en hel kväll, flera gånger i veckan, året runt!
Här är min pärla, i dubbel utgåva!


konstpaus mitt herrskap!

Tar en konstpaus från Umeå några dagar.
Jag gillar konstpaus, det låter så kreativt, och det är det också!
Fred ut!


för alltid är inte för mig

Jag ska berätta en sak för er. Någonting jag verkligen inte önskar mig är att bli sådär löjligt kär i någon. Kärlek är jättefint, det tycker till och med jag. Men det finns någonting fruktansvärt motbjudande med tjejer som sitter med tjejkompisarna och ältar hur underbar killen är och hur hopplöst förälskad hon är, tjejer som på facebook och bloggar hyllar sina pojkvänner som om de vore så mycket mer värda än något annat i deras liv, tjejer som på stan tar ett extra stadigt grepp om hans hand endast för att visa att "han är min", tjejer som säger "för alltid" som för att förtydliga deras löjliga dröm som aldrig slutar som det är tänkt. För vet ni vad, för alltid är bara för alltid i tanken och drömmen.

Jag vet inte om jag är dum, blind och bara inte har förstått det, men jag hoppas att någon i min närhet tar ett stadigt grepp om axlarna på mig och säger till mig på skarpen om jag ens börjar blicka åt det hållet. Den dagen jag hör mig säga "jag är ingenting utan dig", blir jag riktigt orolig över min egen existens.


pigg och fräsch!

Det där med att öppna ögonen efter en blinkning, det gick åt skogen. Såfort jag la mig ner för att sova så gick det plötsligt väldigt lätt att öpnna ögonen, dom gick knappt igen. Vilket resulterade i en timmes sömn inatt! Men trots det var jag uppe med tuppen klockan sju och började tvätta. Såhär vid tiosnåret är alla mina kläder rena, nyhetsmorgon har granskats i tre timmar, jag vet att kvinnomisshandel är det vanligaste brott polisen begår när dom inte är i tjänst och jag är redo för dagen. Så gott som.


pippilotta viktualia rullgardina krusmynta efraimsdotter långstrump

Efter en lugn kväll med pippi långstrump, granne och alfapet så börjar jag känna av resenerver i min ensamhet. Jag har inte riktigt förrän nu hunnit reflektera över den stora chansen till förvirring vid tågbyte. Jag tror jag ska ta mig en riktigt tankeställare angående om denna resa verkligen är något för mig. Det hade varit fabulous om jag stod tåglös, ensam, fattig, på gatan i sthlm. Det hade ju i och för sig kunnat vara värre, jag hade ju kunnat vara naken.

Nej, nagelmåleri in på nattetimmarna tar hårt på kroppens reflexer, till exempel att öppna ögonen efter en blinkning. Nu väntar sängen.

ugly girls

Idag vaknade jag av att det ringde på dörren. 3 minuter senare var jag bjuden på lunch, och en kvart senare var vi påväg till stan för shopping. Det har alltså inte varit mycket tid till övers. För tillfället sitter jag och väntar på min i skrivande stund blivande rödluva som jag ska bjuda på middag och kanske lite skärgårdsdoktorn.

Också bjuder jag på lite gamla bilder, och ja, en ny. Bara för att jag tycker så mycket om dom! Woooohh!








Ett gammalt trick!

Jag är fruktansvärt less på att frysa fingrar, tår och rumpa av mig varenda gång min hund vill ut och promenera. Vad är det med hösten som gör det så kallt? Det känns ju värre än vintern själv. Hösten kan vara jättefin, när den är varm, gul, orange och solig. Men till största delen är den kall, grå, brun och fruktansvärt kall och blåsig. Jag drömmer mig redan bort till exotiska resemål och framför allt nästa sommar. Men..

Fast det blåser motvind, har du känslomässig medvind!


!

Rykten går om att dagens happening är att hjälpa systrarna Jönsson att hitta skor och kanin. Godkände igår den äldre systerns kaninköp på villkoret att jag skulle få bestämma namn. Så idag letar vi efter Danielsson, Greta Danielsson! Det sägs att hon ((eller han)), ska vara vit och lurvig.


Gotta get that money baby!

Idag har vi väl inte riktigt vetat vad vi ska säga. Igår sa vi; skål och vips var vi under bordet!








S

Lilla älskling


the wake up call

Imorse vaknade jag. Vred väldigt sakta och försiktigt på mig för att inte riva upp det ihopsydda såret efter nattens operation. Kände mig nästan fortfarande lite groggy. Förberedde mig på arbetet det skulle krävas för att så försiktigt som möjligt sätta mig upp utan att behöva få ont, och då hade jag inte ens börjat fundera på färden till toan. Det var inte förrän jag började leta ärret efter den borttagna blindtarmen som jag förstod att det bara var en dröm.

hurtful

Mitt internet är lika mycket värt att ha som ett tuggat tuggummi för tillfället. Jag kunde inte vara mer ovän med datorn än jag är nu. Därför bjuder jag inte på några bilder från dagen, och därför ger jag och min otroligt onda käke upp för dagen och joinar Selma på sängen ((om än fosterställning i duschen lockar)). Godnatt

RSS 2.0