Det känns lite som att jag har alla alldeles för långt ifrån mig, och idag släppte jag också iväg selma. Det känns i hjärtgropen. Det är då tur att jag har någon i närheten, typ hon här. Lagomt långt ifrån mig, 50 meter.

I helgen ska jag krama denna donna tills hon kräks.
Hon ser så fridfull ut, nästan som en död snövit.

Med gamla t.i. som inspiration tvingade jag ut Kajsa till betongen. Ja, hon är lika hårdhudad som hon ser ut, ler oftast aldrig. Det här är en tjej med karaktär.