Det var så längesen jag fotade så jag mår nästan dåligt inombords. Denna helg har jag dock tagit igen det med bravur. Har inte gjort annat än fotat och jag är helt slut i knäppfingret. Men jag är peppad igen, herregud vad kul det är!

Allvarligt, hela semestern har gått och alla planer gick i stöpet. Nej, inte riktigt alla, men man hinner inte ens blinka förrän fyra veckor har flugit en förbi. Det har varit lite av en berg och dalbana och jag går mot hösten med en ny vardag. Denna höst kommer bli kanske en av dom största utmaningar jag mött och jag är inte helt säker på om jag vågar eller vill möta den med öppna ögon. Jag tar några trevande steg med händerna för ögonen och tänker att det brukar vara i kris det växer fram någonting nytt. Kanske kan jag komma att längs vägen öppna ögonen och tänka att det inte är så illa trots allt.