Jag har någon nerv i ryggen. Jag får ofta rysningar längst upp i ryggen, längs med ryggraden. Det är såna här rysningar man får när man hör en viss låt, eller känner en känsla som kommer tillbaka till en. Jag förstår inte riktigt grejen, men ibland lättar det upp saker. Att minnas något bra, istället för att tänka på något dåligt. Men ofta är bra minnen förknippat med saknad, tyvärr.

Många gånger, med ett glas vin i handen, fint sällskap, en djup inandning och dimmiga ögon.
Då andas man in stunden, stunden precis just då.
Samma sak händer med rysningen i nacken, fast då är det ett minne man andas in.
Andas in och känner på det ett tag, andas ut, släpper och saknar.