Idag infann jag mig på universitetet på någon föresläsning som existerade för att uppmärksama dansens dag. Där skulle Moa dansa hide and seek solot. Ojojoj, jag satt med tårar i ögonen och fick verkligen anstränga mig för att hålla dom tillbaka. Så fint var det, awesome Moa!! Sen var det rätt kul att lyssna på Cilla och Carl-Olof Berg.

Danstalang 09 ikväll också på midgård, och vi dansade vårat älskade och kära inledningsnummer till Koma. Det var fruktansvärt roligt att få köra igen måste jag säga. Sedan så var denna danstävling mycket intressant må jag säga. Och att Ante kammade hem första pris är inget som direkt förvånade mig, men fortfarande så är jag glad över att vår fina makt och kön kompis är så fruktansvärt duktig! Jag kan fortfarande inte, efter alla år jag har varit i kontakt med honom, ens för en sekund förstå hur man kan bli sådär duktig av sig själv.. Otroligt!

Jaja, jag tillägnar detta inlägg till två fina, Moa & Anton! För dansens skull liksom, det är ju ändå dansens dag!

Också lite pics. ((Den sista är dedikerad till Kajsa, som även är fotograf för alla utom bilden på Matilda))

Sommarvärmen värmer. So amazing..

Idag är det städning för min del. Mitt rum kommer sluta som en katastrof annars. Eller det är det väl redan, mer eller mindre.. Det går som vanligt dock inte så bra för mig, men det kommer. Jag måste bara vänta in mig själv tror jag.. Och ikväll vankas det pa100 för första gången igen på crikus 4 veckor, otroligt. Och Matilda är taggad, haha! Men det är såklart på all mat som måste förtäras om man ska plugga en lördagkväll. Men ekonomin ligger synkad med stressen..

Och min fot är ett mysterium som inte ger mig någon sinnesfrid. Jag kanske borde ringa Julia, har hört det ryktas om att hon arbetar med stukningar! Intressant. Hon kanske skulle kunna tillföra någonting i mitt detektivarbete.

Ojojoj vad stressigt det är ibland. Ändå kan jag inte förmå mig att göra annat än sitta av tiden. Amazing. Jag är nog inte född till att leva med stress. Jag blir som inte stressad, skulle mer kalla det medveten om att jag tekniskt sätt borde vara stressad. Istället tar jag det lungt, skippar det som inte känns relevant och hoppas på det bästa. Men nu ska jag nog börja ta tag i det här, annars åker bilen som ska hämta mig ifrån mig tror jag. Oj, en skiva skulle brännas innan var min plan. Äsch, vi får se. Duscha bort kalkavlagringarna ur mitt hår nu!

Jag önskar att jag kunde få dela med mig av min groteska doft som förföljer mig idag. Bara för att ni skulle få ta del av vad jag genomgått hela dagen. Det är fruktansvärt fruktansvärt olidligt! Ren svett är en sak, ingenting alls vi dansare uppmärksammar med annat än kärlek. Men detta, nej det är bara groteskt! .. Jaja, nog om det. Kanske inte det finaste man kan skriva om, men varför smyga med det? Nu lite bilder på mina nära och kära !

Också avslutar vi med en bild där jag bjuder på mitt "jag har inte vaknat än och jag är lite grinig" utseende.

Åt helvette med allt. När ingenting ändå fungerar, varför försöka? Dålig dålig dålig människa... Jag ska bli bättre, men jag har ju i alla fall inte glömt bort att begrava min mamma. Än har jag en chans att vinna över Kjell Bergkvist. Jag har inte delat madrass på ett lager med en turk som legat med min fru. Jag lever än.

When you dreaming with a broken heart, the waking up is the hardest part.. - John M.

Igår var jag och Jenka på vårat bästa humör som alltid, det innebär att vi åker iväg med buss mot okänt mål. Som resulterade i en promenad runt teg och grubbe med Selma och Martina. Mysigt och dimmigt. Min favorit Mäklarna blev kvällens andra halva, och jag vet att hon älskade det direkt! Haha, vem gör inte det liksom? Sen ska jag väl såklart lyckas somna så hon får lov att väcka mig, alltid lika gästvänlig. Men jag vet inte om det är så att jag tycker att det gör så mycket, så många gånger jag somnat på hennes säng så är hon väl van..

Min partner Selma fick följa med på Willys idag, så fick hon sig en promenad hem. Hon är nog rätt nöjd över våra promenader dom senaste dagarna, det är inte bara jag som njuter av lov.

På slutet har ett ämne ofta kommit upp i diskussioner med Kajsa, att dansaren är den ultimata människan. Jag antar att det är svårt för icke-dansare att förstå våra argument, men det är faktiskt något jag tror starkt på. Igår fick jag ett godnatt sms "ännu en gång har vi visat att dansaren är det ultimata", och det gjorde vi faktiskt. Alla andra kan vara tysta, för det finns ingen som är mer upplyst än dansaren. Innebandymänniskor, fotbollsspelare, whatever, ni har mycket att lära ska ni veta. Jag önskar att ni visste vad ni saknar...

Hej jag heter Emelie och jag är dansare!

Nu ska jag göra en variant på gårdagens middag men jag tror det vankas matvete istället för couscous idag. Mycket gott, sen ska jag se om xboxet kan komma igång så jag kan se film till maten. Min favorit, se på någon serie med god mat i knäet. Sen en utmattad hund över fötterna efter en promenad från Obs kan vara mysigt.

Inatt har pågått bakning av kaka in på dom sena timmarna. Ikväll vankas det dans av högsta grad. Jag har stor förväntning på dj:n, har ingen aning om vem det är eller så men jag förväntar mig BRA musik och ingenting annat. Sen så hoppas jag att han spelar love in this club så att jag och Kajsa kan göra en repris av hur gårkvällen i mitt kök såg ut innan jag upptäckte att jag inte gjorde samma sak i kroppen som i tanken. Men som vanligt så lär dom väl inte spela ens en tiondel av vad jag skulle önska, det går väl kanske inte dansa till den musiken (JOOO). Har man inte tänkt att stå och hoppa på stället bara så går det. Konstaterande. Att det är mycket folk kan väl i alla fall inte vara för mycket begärt?

Matilda ligger och steker på playan och jag tycker att hon väl kunnat varit hemma istället. Men jag är inte bitter..

Det värsta som kan inleda en dag är någon ny peppad lärarkandidat som ska vara lika omständig som en treåring. Hur kan det ta 40 minuter att bestämma en ordning på redovisningar? Jag trodde att jag skulle svimma där i slutet, hade det inte slutat då så hade jag förmodligen inte kunnat hålla mig från att säga något mindre snällt. Jag hade redan försökt mig på en lite lugnare variant. Detta var i klass med min och Moas upplevelse i Stockholm...

Att Matilda sedan fortsätter dagen med att inte kunna stava till Sverige fick mig nästan att tappa tron på liv. Haha nej, men det var faktiskt inte ens OK. Pa100 arbetet resulterade i musikspelande och tappra försök från Matilda att packa och städa i cirkus 9½ timme. Att ta sig hem ifrån henne är ett projekt, speciellt då jag vet att hon ska fara ifrån mig i två jävla helvetesveckor. Vad ska jag ta mig till?! Jag har försökt förtränga det, men idag var det ett faktum när jag såg henne stå i sommarklädshögen och planera. Men jag fick mig nog det bästa skrattet på väldigt länge med henne, tillslut fick man hålla tillbaka för att inte avlida i en smärtsam död.

Men JAJA, ha det så bra Matilda. Jag ska försöka överleva dessa 13 dagar!


Shiznit ;

" that taco's the shiznit!"

"I'm the shiznit! Hell'z yeah!"

Det finns ett minne som utan någon anledning passerar mina tankar ofta nu på slutet.

Jag satt vid datorn som så många gånger och åt Karins lasagne till middag, jag skulle träffa en vän. Jag skulle träffa en vän själv för första gången, vi skulle mötas på vägen. Det var sådär i mars eller april, det var asfalt och grus framme på vägarna men snön låg fortfarande kvar på marken. Det var så konstigt, det var inte någonsin någon pinsam tystnad trots att vi inte tidigare hade umgåts på tu man hand. Det var skönt, det var avslappnat. Det var något i luften tror jag som gör att jag påminns om den kvällen nu. Det var något mellan vinter och vår, det var något mellan blött och torrt, något mellan kallt och varmt. Sådär lagomt. Det var en fin vän, det var längesen...