Cykla är underskattat, kanske inte bör överskattas men i alla fall få en rättvis kärleksförklaring. Och här passar det sig att förklara att cykla är det bästa som finns när man får sitta tillbakalutad på en skön sjösalasadel och trallandes trampa förbi gröna träd i ett avslappnat tempo, men att tokcykla på en mountainbike i isande kyla i är något helt annat. Och jag älskar för tillfället min tillvaro och mitt liv alldeles för mycket för att vilja slösa min tid på att sova. Precis därför ska jag gå och lägga mig nu och vänta på det återkommande hatet mot tillvaron på morgonen när man är alldeles för trött för att uppskatta cykelturen till jobbet, trots sjösalans uppenbart bekväma sadel.

Och vänner, en bild på mina vänner;

Jag tänkte förresten gå i Tobbe från Eva och Adams fotspår och köra en veckans babe(s). Here you go!

Sånt här ljus gör mig lyrisk och helt tagen av stunden. Sofia är också en helt makalös tjej som gör mig lyrisk!

Finns en viss charm med solnedgången, och elton john.

Jag vet inte vad som tar upp den största delen av min tankekraft, synen av den lilla pojken som valde buskarna istället för toan då den förmodligen var alldeles för långt bort, eller killen i drömmen som sa att jag drack alldeles för svagt kaffe. Bortsätt från tankarna så tar whiskeyrösten och pollenallergin upp den största delen av min vardag då åtta timmars sömn är det enda som fått vara min måndag. Men pollen och förkylning i all ära, det är värt det när våren är här med allt vad det innebär!

Rosé i solen med Matilda Jönsson i maj. Det finns ingenting att klaga på.
Nu saknas endast gröna gräsmattor, sol, varma kvällar och alla vänner på samma plats samtidigt.

Jag måste ju trots allt sitta in ballen med det jag kommer sakna mest med ersboda.
Vad passar inte bättre än kaffe i solnedgången?

20 år är passerat, tårtan är uppäten, firandet är över och adressen är ändrad. Nu blickar jag ut över grubbe varenda morgon när jag sätter mig upp i sängen. Nu väntar jag på sommar och min tax. Nya tider väntar.