Idag berättade min fantastiska lärare, precis som oss andra i klassen litegrann om sig själv. Han berättade om sin utbildning och tiden där. Han berättade att han älskade skolan, och beskrev det som en period i hans liv som bara handlade om honom, där han fick vara självisk och låta allt kretsa kring honom själv. Det lät så fint och jag tänkte att det är precis så det ska vara. Denna höst ska endast handla om mig och mitt intresse. 

 

Denna höst kommer bli tung, jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot att utsätta mig för min största prövning hittills. Halva tiden blir jag så motiverad att jag glömmer allt runt omkring och vill gå in i en bubbla av konstant arbete, halva tiden går en kall kår längs ryggen och jag tvivlar på att det är möjligt att genomföra så mycket på så kort tid. Framåt jul lär jag upptäcka om det lyckades eller ej. Till dess, håll tummarna!