Jag får lätt lite ångest efter att ha gjort ett sånt fint inlägg som det senaste, ångest över att skriva ett nytt. För enligt mig går det knappt att göra något bättre, och då vill jag helst behålla det där som det första man ser. Men då blir jag irriterad på mig själv, mina världsbilder och livssyner och måste nästan ge mig själv en riktig omgång för att bryta mina tankesätt. Det första steget är det svåraste, sen blir det bara lättare. Brukar man säga, så jag tar första steget och skriver ett virrig inlägg bara för att bevisa för mig själv att jag kan gå vidare efter detta.

Ojojoj, ni måste tro att jag har psykiska problem. Och jag ska erkänna att ja, ibland tror jag det själv också. Men efter ett litet inre samtal så har jag kommit fram till att hade det varit några djupare skador så hade jag nog inte märkt detta själv, utan blivit tvångsinlagd av personer i min omgivning. Men nog om detta, kaffet med gräddglass är slut, dags att bege mig ut i världen och mot skolan.