Idag har jag varit smärtans ansikte utåt. Great! Nej inte precis. Men jag lever, och med några ibumetin till så är jag på benen ikväll på tenton och kan tvinga bort smärtan. Dessutom så måste jag säga att mitt lilla dreamteam på makt och könen är ju otroligt. Våran redovisningsplanering var ju fruktansvärt seriös, våra skämt spårar alltid ur och fokus på genusteorier är inte något vi prioriterar. Men vafan, lite vimsig och virrig, men annars så dög väl redovisningen lika bra som dom andras.

Sen så är väl det finaste som finns när Selma trampar sig själv på öronen så hon nästan snubblar.. Bortsett från Sveriges finaste rappare då!

Så nu släpper vi hiphop rakt på dom, hiphop på arton ton i form av klippblock..