Oj vad tiden går snabbt när man sitter här ibland. För snabbt, man glömmer bort saker man skulle ha gjort. Något jag dock har gjort är pratat med pappa som ringde mig. Det är alltid kul att få prata med honom, få höra lite livstecken. Men på ett sätt är det tråkigt också, tråkigt att inse hur mycket man missar genom att inte vara där. Tråkigt att inse hur mycket man saknar någon, några och något. Men det är väl sånt man får ta, för det positiva överväger ändå.

Nu lite random bilder från ensamheten. Och fråga inte, fötter är något jag fashineras över. Tål att påpekas att jag inte har någon slags fotfetish och vill suga på andras tår och saker, nej det är bara något fint över dom ibland.