Åhh, jag har min älskade vän tillbaka i Sverige och jag har aldrig varit med om en mer lättande känsla. Nu känns det som att jag kan överleva vad som helst, för nu finns det någon att ringa i samma världsdel. Mitt hat mot världens alla horor som jag brukar prata om, har inte minskat för det, men jag kanske kan lära mig att leva med det. Jag kan i alla fall dela med mig av hatet, lägga hälften av bördan på någon annans axlar och få medhåll. Fint att jag blint räknar med vissa.

Sen så är Sofia så fin. Kommer in på tenton, ser henne lysa igenom fönstret från löpbandet och vinka glatt. Folk skulle bara veta vad som pågår innanför tentons väggar. Tur att väggar inte kan tala..