Jag kunde inte bry mig mindre, jag kunde inte bry mig mindre, jag kunde inte bry mig mindre... Ju fler gånger man upprepar det, ju mer verklighet blir det. Jag har lyssnat på låten flera gånger varje dag sen i augusti. Ni förstår..

Ibland börjar det som en vanlig dröm, övergår till en mer medveten dröm i det där skedet när man håller på att vakna. Senare fortsätter det vidare till en dagdröm, och till slut är det en önskan eller en förväntning på vad som skulle kunna hända. Så djup att man varje natt hoppas att man ska få befinna sig i drömmens verklighet igen, så innerlig att man klockan 22.22 varje kväll önskar att drömmen blir verklighet. Det är då man mer tycker att man går miste om att inte leva drömmen, än att man håller sig till att tycka att det var en bra dröm. Det är då man trots att det var ljuvligt önskar att man aldrig drömt från början..

The waking up, is the hardest part...