Jag önskar att ni alla visste hur det är att ha en Matilda. En sån där som alltid träffar mitt i prick, jämt. Idag överraskade hon mig med en "alla som inte dansar är våldtäcktsmän" tröja som vi har suktat efter ett bra tag. Detta innebär my darlings, att ni bör passa er för att stå stilla i Umeås uteliv. Cause we got our eyes on yah! Och då kommer vi rytmiskt och melodiskt gunga fram till er med blicken fäst djupt i era ögon och peka oss på bröstet.. Ni kommer förstå! Vi har Maskinen bakom oss..

Något annat som var ganska fint ((trots den tidiga timmen)), var när Matildas pappa ställde upp i skönsång sådär på morgonkvisten för mig. Kan en födelsedag börja bättre? "Det är inte alla som får lite kråk sång av guds far".. Och jag påmindes även om den långa tid som gått sedan sist jag träffade min pappa och mina kära syskon, framför allt min lillasyster som växer i 170 km/h. Men det är alltid fint att prata med mina älskade lyckselebor och blodsband. Jag vet inte, men slutet på kvällen blev som någon liten uppgivenhet över allt möjligt. Det är väl åldersnoja antar jag?