Vilken otrolig morgon! Enda gången jag verkligen är i behov så finns det ingen på andra sidan luren, vad mer kan man begära? Skrivaren föder inga barn, trots parning. Med min otroliga, tekniska förmåga går det inte frammåt i rasande fart heller. Allt jag kan komma på är att klappa honom ((som jag könsbestämt honom att vara)) lite snällt och säga "kom igen nu, funka!". När jag en gång tar tag i det här med jobbsökande på riktigt ska det väl såklart vara med motvind i uppförsbacke! Jag säger som Kaj, "varför kan inte jag få nånting gratis?".

I alla fall så ska min.. vad sa vi? Vänstra hjärnhalva klippa sig till en galning idag. Imorgon ska vi tillsammans gräva ner och för alltid begrava spöket som förföljt mig i tre veckor! Vad som väntas vet ingen, men jag ser med spänning för första gången fram emot det igen!

Och jag tänkte runda av med ett avväpnande leende i form av en harmonisk blombild.