med tryggheten i ryggen.

Jag sitter på bron utanför det hus som så länge har varit min sovplats, min matplats och dit min hemmanyckel går. Funderar över när jag ska lämna den trygghet som faktiskt en omgivning med familj bygger upp. Tankarna går till vänner, och vänners vänner, som redan lämnat, hittat sin egen trygghet eller kanske börjat bygga på en ny. Jag filosoferar lite lätt över om tryggheten sitter i omgivningen eller människan. För om den sitter i människan ska det väl inte vara särskilt svårt att lämna något som så länge varit något att luta sig tillbaka mot, för att få bygga på något helt eget och alldeles nytt.


Kommentarer
Postat av: Mamii

Lilla gumman, du kommer alltid att vara min lilla flicka och du kommer alltid att ha din familj att luta dig emot - även om du flyttar långt eller högt.

Jag älskar dig.

2009-12-08 @ 11:45:58

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0