Igår var det många ansikten hit och dit. En del lyckselebor var här. Det var såna där möten ni vet, personer ni har kännt sen ni föddes, men inte har träffat på flera år. Det berör, om än det låter fjantigt att säga så. Jag blev nästan matt efteråt, endast på grund av att jag insåg hur mycket fint folk jag växte upp med som jag sedan har tappat bort. Tråkigt! Det var i alla fall kul att se att dom lever.

Eftersom min kamera och jag inte har samverkat så bra när det gäller att lägga in korten på datorn så lånar jag en bild som pappa har tagit på en old friend. Min första kompis, min bästa kompis under mina år i Lycksele. Som hans mamma sa "Christian tog som hand om dig när ni var små", och det tackar jag för! Det var alltså han jag hängde med från det att vi föddes! På bild även hans lillasyster. Den här vännen och hans fina föräldrar fick jag träffa en sväng igår, yeeay!