Det finns en tjej som, om inte jag väcker henne, väcker mig på morgonen. Idag var det min tur att våndas. För det är precis så det är. Hon är på riktigt den finaste vän jag har, men på morgonen så hatar jag henne. När hon säger att jag är lik en grävling, eller bara genom att låta pigg psykar mig så blir det något kort "tack för komplimangen" eller "okej" också lägger jag på.

Igår var en rutten dag. Men en mycket verksam. Något som dock var fruktansvärt fint var Davids lilla valp, lillbosse eller Ozzie (?) som han själv väljer att kalla honom. Det farliga med att träffa valpar är att man direkt börjar räkna sina besparingar och börjar leta efter en egen. Det är inte nyttigt. Men fin var han i alla fall..

Idag kommer dagen, född från helvetets portar. Idag ska allt bli klart, och diskussionen är inte ens påbörjad. Det är dagens att göra, men jag tror det ska gå vägen. Dessutom står biljettutkörning på schemat, och kanske en stunds livnjutning av låtsassolen. Jag tror kanske att vi har för höga tankar om oss själva?