När man somnar på altangolvet med sin hund hos sin morbror och vaknar av att man känner dreglet rinna ur mungipan är man för trött. Det är bara inse det.

Det finns en sorglig känsla i min mage, en liten krypande. Man försöker som ignorera faktum, låtsas genom att säga till sig själv att "nämen så är det ju inte..". Men när man tänker efter så är det precis så det är, fastän man försöker och försöker låtsas att det inte stämmer. Man försöker sluta tänka att det kanske blir precis som man önskar, och leva det riktiga livet istället för drömmen. Vissa saker har en förmåga att etsa sig fast i mig längre än nödvändigt, det går som inte bara att släppa det. Visserligen är det ju så det är, man säger till sig själv att man har släppt och glömt, men som fan heller. Men jag måste erkänna, att ja, jag önskar faktiskt att det blir som jag sitter och smyghoppas på. Och nu när jag har erkännt det kanske jag kan gå vidare till det vanliga livet igen.

Förresten så kan vissa personer som försöker suga i sig massa skvaller för att gotta sig i suga mig rent ut sagt. Jag hatar er! Faktiskt, bara sanning.