Det är inte grejen att vakna klockan två på dagen som skrämmer mig mest, utan att jag då för andra natten irad sovit 13 timmar. Inte mer, inte mindre. 13 timmar. Det är OJ så för mycket. Vore det inte för att jag vet att jag kommer få svårt att sova kommande nätter så hade jag inte varit så brydd. Kanske bör jag inte heller vara det, med tanke på att jag redan om en vecka ska leva med den dygnsrytmen varje natt fram till jul på posten. Men jag vill inte för kanske första gången i mitt 19åriga liv vara nattuggla längre. Därför kämpar jag emot, tränar två pass irad på tenton och promenerar i spöregn både dit och hem endast för att göra slut på energin jag samlat på mig under min 13timmars sömn så att jag ska kunna somna i tid ikväll och inte missa nyhetsmorgon imorgon igen.

Nu försöker jag lugna ner mig och vagga mig trött med hjälp av Justin älskade Nozukas röst. Och here you go, några nattliga bilder från en bil som jag förövrigt nuförtiden troligtvis kommer sakna.