Jag minns såväl det första lilla tvivlet. Den första lilla tanken om att jag faktiskt var så mycket mer. Det är overkligt hur mycket som kan hända under ett år. Och då menar jag inte kanske främst händelser, utan i tankar och livsstil. Jag kunde inte för en sekund när jag stod där framför ett postfack för ett år sen tänka att jag skulle komma dit jag är idag. Jag tror att det jag jagat mest är nog mig själv, och jag skulle önska att jag kunde säga att jag hunnit ikapp mig nu. För att vara ärlig måste jag nog ändå säga att jag står någonstans i mitten, och vaggar mellan att vara mig själv och att lägga min lycka i andras händer.