Varje "hej" tar mig tillbaka till någon på hörnet av bordet som fick alla att skratta, till och med mig. Varje ord tar mig tillbaka till någon brevid mig i soffan som bjuder på öl och säger saker som jag inte ens nästan kan minnas, men ändå trollband mig. Varje blick tar mig tillbaka till en hand över håret, en arm runt midjan och en känsla av ärlighet utan någon egentlig grund. Varje skratt tar mig tillbaka till glittrande ögon och leenden som smittar. Varje "hejdå" kastar mig tillbaka till verkligheten och nuet.

Det svåraste som finns är att vara stark mot det man är som svagast för. Det näst svåraste är att vara ärlig när inte ens lögnen mot sig själv går att hålla på avstånd.