Första skrattet idag;

Jag traskar ut genom matildas port och möter hennes farbror. Hälsar glatt i ett försök att se civiliserad ut trots mitt inte ens nästan acceptabla utseende denna morgon. Går ut på vägen och tar höger mot konsum. Inser efter 20 meter att jag inte kan betala bussen utan mobil och måste vända och träffa någon som kan. Passerar då hennes gård igen, håller tummarna i hopp om att hennes farbror inte ska se mig gå förbi och åt andra hållet. Såklart gör han det, och jag sänker blicken i hopp om att han inte ska tro att jag är helt ute och cyklar.