Jag orkar inte ens uttrycka känslan i att det skiljer 50 grader när man jämför med stället vi befann oss på i onsdags. Mödan att gå i kylan till konsum är inte värt besväret, men ändå nödvändigt. Jag sitter fortfarande utan någon röst, men inte längre med vänner som stryker mig på huvudet, vill kramas och erbjuder sig att göra te. Jag drömmer mig tillbaka till Puerto rico med hjälp av photoshop och njuter av varje sekund.