Tankarna snurrar runt att jag låg i poolen med solglasögon som gjorde hela min omgivning så underbar för bara ett dygn sedan. Nu huttrar jag i kylan och funderar över om det är verklighet att det kan vara så kallt? Det mest frustrerande är att inse att efter en vecka borta, där man hunnit bygga upp en helt ny och tillfredsställande tillvaro så kommer man hem till ingen skillnad alls än innan man for. Det är precis samma gamla Umeå, med precis ingenting alls som lockar. Det är aldrig förrän man lämnar stället som man inser att det bör göras oftare och kanske till och med permanent.