2010. Nyårsafton var väl helt godkänd. Lärdomen jag fick suga på denna kväll blev nog att Matilda är för fan alltid bäst i hela världen. Efter ett litet lockrop stod hon där som den lilla mamma hon faktiskt har inom sig för mig. Men för mig krävs annars ingen längre pläddering om varför det var världens bästa kväll, om hur många fina människor jag träffade följt av tonvis med bilder i en enda lång rad som ingen orkar bläddra igenom. Min kväll var troligtivs dubbelt så lång som alla andras, den insikten räcker för mig. Och jag vaknade igår på Matildas soffa, i ett sällskap som heter duga. Nu lämnar vi 2009 och fortsätter som om inget hänt nynna på; I got a hundred guns, a hundred clips, nigga I'm from New York!