Ibland tar det tid och energi att få liv i Matilda Jönsson. Denna morgon var en sådan dag. Trots att det sista vi sa innan vi gick och la oss igår var att jag skulle ringa och väcka henne idag, så fick jag mothugg när jag ringde imorse. Det där med att vi skulle hänga var tydligen ingenting vi kommit överens om, och att jag skulle väcka henne fanns det inga minnen av. Efter några arga samtal och timmar extra så övergick hon dock till sitt vanliga jag och det var möjligt att umgås med henne. Efter både lunch och middagsbjudning känner jag att jag är beredd att glömma den liksom dryga morgon som hon bjöd på. Denna dam;