två sidor av allt.

Två veckor i Los angeles och känslorna sitter fortfarande utanpå. Fruktansvärt mycket har hänt, jag bor i ett rum för två, i en lägenhet för sex istället för i min egen lägenhet hemma. Jag har lärt känna helt nya personer som jag dessutom bor med och jag har ingen som kan min historia med mig. Att jag längtar efter mina nära och kära är ingenting jag kan ignorera, å andra sidan älskar jag att få vara med om allt detta nya och insupa varje sekund här. Varje känsla jag har kommer hand i hand med andra sidan av myntet. Den största utmaningen är minuterna innan man ska sova, när alla bilder av dom man älskar etsar sig fast på hornhinnan och jag inte kan skaka bort dem med ett skratt eller något annat distraherande. Trots det är jag så fruktansvärt tacksam över att jag fortfarande kan se deras ansikten kristallklart utan att behöva en hjälpande bild, skulle det försvinna så kommer jag hem direkt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0